Kanske

Vaken - men inte orolig.

Utan ångest - trots allt som snurrar i huvudet.

Känner mig lugnare än på länge. Tryggare. Vet att min oro inte kan förändra något som ska komma. Det som ska hända kommer att hända ändå. Jag kan bara luta mig tillbaka i Guds famn och veta att Han bär. Att Han leder.

Han har redan tagit min oro, min ångest och i detta nu känner jag mig för första gången på flera dagar lugn. Fridfull.

Kanske tårarna för några timmar sedan släppte ut lite av det som hållit mig fången de senaste dagarna. Jag vet inte riktigt. Vet bara att det just nu känns ganska ok.

Och det tycker jag känns väldigt skönt...