söndag 11 oktober 2009

Fina underbara du!

Vad jag önskar att du kunde luta dig tillbaka, lita på mig och känna att du kan vila. För du får det. Du behöver det och det vet du om. Men ändå stretar du emot. Du kämpar, du slåss och du är alldeles fantastiskt enveten. Du tänker att ensam är stark.

Jo tjena. Hur tycker du att det går?

Du vet att jag finns här - alldeles bredvid dig och håller mina armar om dig. Jag står bakom dig och jag lovar att jag tar emot när du faller. Jag går framför dig och leder dig på rätt väg. Det är ju inte alltid som du ser vart du är på väg och det är ju för att jag skymmer sikten - men lita på mig. Jag kommer inte gå någonstans dit du inte vill. Du kommer inte hamna där du inte är trygg.

Jag är alltid med. Jag håller dig i handen och jag släpper inte. Jag håller dig om ryggen och låter dig känna min värme.

Så kan du inte stanna upp ett tag - bara för ett litet ögonblick och andas. Stäng ute all stress, all oro, all prestation och låt istället min frid få fylla dig.

För jag älskar dig!

/Gud

1 kommentar:

Vattenslangen sa...

Åh tack!!! Skulle gärna läsa den på radion på söndag om jag får. Kram till dig!