Du kom tillbaka - det trodde jag inte. Någonstans längst inne i mig hoppades jag fortfarande, men jag blev ändå förvånad när du sa "hej, jag har tänkt på dig ofta, hur har du det?"
Det var inte meningen att mina krav på mig själv skulle få dig att försvinna. Få dig att tro att du inte var tillräckligt bra. Du tyckte att jag var för bra för dig. Jag tänkte aldrig den tanken. I mina ögon var du den bäste.
Du är den ende jag grät över när du drog. Ingen annan - bara du. Jag var aldrig arg på dig, jag var bara ledsen. Besviken över att vi aldrig gav det chansen. Nu förstår jag att min strävan efter att alltid visa ett starkt, stabilt yttre fick dig att försvinna. Det var inte meningen. Kan du förlåta mig för det?
Jag mådde så bra när jag var med dig. Du fick mig att känna mig trygg och avslappnad.
Så hur blir det nu?
Det var inte meningen att mina krav på mig själv skulle få dig att försvinna. Få dig att tro att du inte var tillräckligt bra. Du tyckte att jag var för bra för dig. Jag tänkte aldrig den tanken. I mina ögon var du den bäste.
Du är den ende jag grät över när du drog. Ingen annan - bara du. Jag var aldrig arg på dig, jag var bara ledsen. Besviken över att vi aldrig gav det chansen. Nu förstår jag att min strävan efter att alltid visa ett starkt, stabilt yttre fick dig att försvinna. Det var inte meningen. Kan du förlåta mig för det?
Jag mådde så bra när jag var med dig. Du fick mig att känna mig trygg och avslappnad.
Så hur blir det nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar