Om jag kunde kliva åt sidan för ett ögonblick

Gud...

Jag skulle så gärna vilja kliva ur mig själv för ett ögonblick. Att ta ett steg åt sidan och se på mig själv utifrån. Jag skulle så gärna vilja ta hand om den där lilla människan som finns i mig. Den som längtar efter kärlek. Efter bekräftelse. Efter att få bli ompysslad.

Jag skulle sätta mig ned med benen i kors - sträcka ut min hand emot den där lilla människan och låta henne sitta i mitt knä. Jag skulle vira en filt runt hennes frusna darrande kropp och så skulle jag hålla om henne. Vagga henne fram och tillbaka och viska i hennes öra "var inte rädd, du är inte ensam".

Jag skulle nynna de sånger som hon älskar att höra. Och jag skulle tala om för henne hur vacker hon är. Hur fantastisk hon är i allt vad hon är. Att hon är en ögonsten som är värd det allra bästa som finns.

Jag skulle torka hennes tårar med ärmarna på min gamla slitna gråa tröja. Den luktar trygghet och kärlek.

Jag skulle tala om för henne att det är okej att hon vilar. Att hon inte måste prestera en massa saker för att bli älskad. Att det räcker att hon bara är den som hon är skapad till att vara.

Jag skulle stanna där tills tårarna har tagit slut. Jag skulle stanna tills ångestens sista skakning försvinner ifrån henne. Sedan skulle jag stanna en stund till. För att verkligen försäkra mig om att hon förstår att hon kan vara lugn. Att de ord jag har viskat till henne har gått in - ända in i hjärtat.

Det är vad jag skulle göra om jag fick kliva åt sidan ifrån mig själv för ett ögonblick. Men jag kan inte göra det. Gud - kan Du göra det istället?