Från min plats ser jag hela världen. Jag ser taken på alla hus som ligger i kvarteret. Jag ser hur idrottsarenans många lampor lyser upp för tränande människor. Jag ser hur träden vajar i den sena höstens vindar.
Jag ser himlen. Hur molnen sakta rör sig. Skapar en illusion om att det är de som står still och världen som snurrar. Jag känner hur solens strålar värmer.
Jag kan bara ana marken under mina fötter. Jag når knappt ner. Men det gör inte så mycket.
Istället lutar jag mig tillbaka, känner hur korgen omsluter hela mig. Tänker att det inte gör något att det gungar - jag är trygg där jag är.
Vet att det är likadant med Gud. Mitt fäste i livet är i Honom. Han som är över mig. Då gör det inget om livet gungar. För jag vet att jag är trygg i Hans famn.
1 kommentar:
Tack det där behövde jag höra.
För det gungar här inne i mig.
Och känns så sorgligt.
Skicka en kommentar