Eller så kan man känna tacksamhet. När de ljusa stunderna finns så är man glad att de dyker upp. Att allt ändå inte är i onödan. Att ens liv inte är i onödan.
Min depression går lite grand som i skov. För det mesta ligger den på en hanterbar nivå. Lite små dippar någon gång ibland när det blir lite för mycket omständigheter som påverkar. Men oftast går det bra.
Men så kommer de där perioderna då allt är svart. Då livet känns helt onödigt. Då jag känns helt onödig. Tanken på att skada sig själv ockuperar hela ens liv. Man vill bara sova hela tiden, men man vill inte vakna igen. Inte det att man vill dö - man vill bara inte vakna till ens liv.
Jag har haft en sådan period nu. Den gjorde som den brukar - smyger sig på ganska så obemärkt till en början. Men allteftersom tar den över. Den styr. Den bestämmer hur jag reagerar och hur jag tänker. Oftast märker jag inte att det har gått så långt förrän jag är längst nere i djupet. Då blir det tydligt. Då förstår jag vad som har hänt. Men ändå kan jag inte vända det. Inte med egen kraft.
Det som vände min nedåtgående spiral den här gången (och förmodligen alla andra gånger också) är Jesus. Det är jag helt övertygad om. Jag har ett fantastiskt bönestöd. En människa som har burit mig igenom det här. Som har skickat sms för att kolla så att jag fortfarande andas. När jag har svarat att "jag lever", så har jag fått till svar - "Bra! Ber <3"
Och någon gång igår så vände det. Jag märkte att orden kom tillbaka när jag åt middag med mina kollegor. Jag fick även i mig mat. Lagad mat. För första gången på flera dagar. Och idag när jag åkte hem från jobbet så lyssnade jag på en sång. En sång vars text är så sann. Den beskriver precis det jag just nu känner. Läs och känn igen dig. Och vet att Jesus är större än allt mörker.
Jesus, Du är världens ljus och ljuset det är starkare än mörkret
Jesus, Du är verklighet och sanningen är starkare än lögnen
Jesus, det är bara Du som räddar från förtvivlan, ångest och betryck
Mitt i motgång och i svårighet kommer Du med liv
Jesus, Du är kärleken och kärleken den övervinner hatet
Jesus, Du är världens hopp och hoppet det är starkare än döden
Jesus, det är bara Du som räddar från förtvivlan, ångest och betryck
Mitt i motgång och i svårighet kommer Du med liv
4 kommentarer:
Vilken fin sång!!
Kram
Tack Rebecca! Du är så bra. Och Tolmia med så klart. Ni är så bra. Är tacksam Rebecca att du tänker på mig. Vi tänker på varandra. Alla tre tror jag. Och Gud förstås. Han ser och älskar. Kram!
Hej! Jag hittade hit från Elisabeths sida. Så starkt du skriver om det är som är en del av så mångas liv. Om kampen och mörkret. Jag gick in i en depression för 5 år sedan och har sedan dess årtidsbundna depressioner. Det kommer jag få ha hela livet. Livet kan vara fantastiskt, trots allt. När jag läste din text, när jag såg att du var kristen så lämnar jag en av mina favoritpsalmer/dikter.
Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor
där intet mörker är.
I stora irisringen
du bär en mörk pupill
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörket
ty ljuset vilar där.
Var inte rädd för mörkret
som ljusets hjärta bär.
Varma tankar till dig. Jag åter kommer. Din blogg är så finstämnd.
Och om du vill, välkommen in till mig.
Tycker också om texten i den låten. Jag tror jag hörde den första gången i somras i kyrkan. Det är skönt att veta att Jesus är så mycket större :)
Skicka en kommentar