Orden finns där. Jag vet bara inte hur jag ska förklara. Hur jag ska sätta ihop orden så att de blir till meningar. Så att någon annan förstår.
Jag faller tillbaka i gamla mönster. Bokar in mig på saker. Kan inte ha någon ledig tid. För om jag stannar upp en stund så märker jag hur mitt inre inte är i fas med mig själv.
Undviker att svara i telefon. Orkar inte kallprata. Vet inte vad jag ska säga. Orkar inte ljuga, men orkar heller inte säga sanningen.
Sovrummet skapar inte samma ångest som i min förra lägenhet, men jag kan inte somna i tystnaden. Datorn står på sängbordet och jag somnar till någon film. Bara för att vakna några timmar senare. Mitt i en dröm. Somnar om. Bara för att vakna igen någon timme senare.
Kroppen säger ifrån. Plockade ned tvätt förut. Orkade fem tröjor, sedan pirrade det i armarna. Känner igen känslan från när jag var sjukskriven. Då när jag mådde som sämst. Då när jag inte orkade diska mer än två tallrikar utan att behöva vila.
Jag vet vad jag måste göra. Men jag orkar inte ta tag i det.
1 kommentar:
Rebecca! Fina du! Fina fina! Vi har inte träffats, nej, men jag besöker ju din blogg då och då. Hejar på dig! Att du ska få må bra. Tänker på dig. Kram från Ulrika
:) Nu när jag skulle skriva in på ordverifiering blev det ordet "heard". Bra påminnelse. Vi är hörda av Gud. Han lyssnar till oss. Gud känner med oss.
Skicka en kommentar