Det spelar ingen roll vad som händer - Gud tar hand om mig ändå. Även i det här tillståndet. Jag ligger i sängen och vill tippa över åt ena hållet, men det sitter någon där. En äldre kvinna sitter där och ler. Kramar om min rygg som skakar av ångest och som får mig att vända mig inåt igen. Lite mindre hotad.
Efter en liten stund försöker jag dra mig åt det andra hållet. Likadant där - en äldre herre sitter där och skrockar över något gammalt skämt. Men han märker att jag är på väg att falla igenom. Snabbt är han där, fångar upp min själ, hjälper mig till mitten igen och får mig lite tryggare än förut.
Jag ligger där, yrar om framtiden, nutiden och dåtiden. Hela tiden med någon av mina skyddsänglar som fångar upp, lägger varsamt om de sår och skador som gör ont. När jag till slut ger upp kampen och lägger mitt huvud på kudden så hör jag hur de säger "lilla gumman, nu är det vi som tar hand om dig. Vi skyddar dig. Vila nu gumman. Det behöver du. "
Och jag märker att jag litar på dem. Jag kan slappna av. Ögonen blir tyngre och tyngre. Det blir även ångesten, men när jag nu blivit så medveten om mitt skyddsnät så kan jag vara trygg. Då kanske jag kan somna. I alla fall värt ett försök.
2 kommentarer:
Känner starkt med dig.
Fint du skriver om skyddsänglar.
Kram till dig.
kram...
Skicka en kommentar