Pussel

Jag är hemma igen. Hemma i tryggheten.

Det var tufft i kväll. Riktigt, riktigt tufft. Jag hade i och för sig inte väntat mig något annat. Men ändå...

När det blir så här - då är det som att mitt inre är som ett stort isärplockat pussel. Bitarna finns där och jag ser dem, jag vet bara inte hur jag ska få ihop det till en förståelig bild.

Just nu kan jag inte riktigt sätta ord på det som jag var med om. Det är fortfarande en massa lösa tankar och intryck. Det skedde inget lika markant under som i våras. Men jag vet att Gud både talade till mig och rörde vid mig. Jag måste bara processa det hela för att förstå vidden av det.

Men jag kan säga så här - Gud är god och Hans nåd är det enda jag behöver.