I rätt ordning

Det kommer att bli bra. Det kommer kanske ta lite tid, men det kommer att bli bra. Var sak har sin tid. 

Jag vet inte hur många gånger jag har hört det, men det är som att det är först nu som det sjunker in. Det är först nu som jag verkligen förstår.

En god vän sade till mig i torsdags - se det som en planta. Den finns i jorden hela tiden, även under hösten och vintern. Man ser den inte, men den finns där och gror. Om jag skulle börja gräva efter den så skulle den bli förstörd. Man skulle störa dess arbete och det skulle inte bli bra. Men om man litar på att den finns där. Om man litar på att den gör sitt jobb, så kommer den i sinom tid att visa sig. Lite svagt till en början, men allteftersom blir den tydligare och tydligare. Starkare och starkare. Med ett fast förankrat rotsystem som inte syns.

Och det behöver vara så även i ens liv. Att låta var sak ta sin tid. Att låta det till en början lilla frö av läkedom få tid att växa sig starkare. Få tid att bli helt. För ett helande måste börja med ett inre helande. Det själsliga.

Om allt det yttre blir helt, om man gör allt det som man tror räknas och förväntar sig att allt ska bli bra - så är det bara en tidsfråga innan man märker att det inte är på riktigt. Det är bara ett yttre, ett skal. Och petar man hål på det skalet ser man att det är tomt på insidan.

Men om man vågar vara svag för en tid. Om man vågar låta helandet börja på insidan - då blir det ett helande som håller. Även om någon skulle peta på dig så håller du. För ditt inre - din person och din själ - det är det som räknas. För det är det som är du. Ditt skal, ditt yttre är bara ditt yttre. Inget annat.

I Guds närhet finns frihet. Där finns det utrymme att bli hel. Att läkas. På riktigt. För det är Hans kärlek som helar. Det är Hans närhet som gör att plantan i ditt inre får rötter.

Han skyddar plantan. Han håller sina händer varsamt runt den när det blåser. Han slår en järnring runt den när ångesten tar över och sjukdomen vill ta död på den. Han vänder sig ifrån mig när lögnerna kommer, spänner ögonen i dem och säger "du skulle bara våga komma nära". Därefter vänder Han sig tillbaka till mig. Han böjer sig över plantan och skyddar.

Om och om igen.

Efter en tid är ens inre så starkt att man själv kan se lögnerna. Man kan själv vända sig till dem och säga "du skulle bara våga".

Och Gud står där bakom mig. Håller sin hand på min rygg och viskar "Bra! Du klarar det här, för nu börjar du bli stark. Jag kommer alltid finnas här. Jag kommer alltid att skydda dig. Jag tar emot om du faller. Jag fångar upp dig - lita på det, men nu börjar ditt inre bli starkt. Det är dags nu. Det är nu det börjar. Du har allt framför dig. Lär av erfarenheterna och det som har varit, men fokusera på friheten i mig. Fokusera på det som ligger framför, på det som är nu. Glöm inte det som har varit, men håll ögonen på mig". 

Och jag står där. Rak i ryggen med Guds hela härskara bakom mig. Viss om att inget kan bryta ned min person. Inget kan ta död på min själ. För mitt helande har hänt i rätt ordning.