Blicken vänds uppåt. Upp mot fönstret som nästan når upp till taket. Det är mörkt ute så alla konturer blir så tydliga. Den vita karmen. Den svarta tätningslisten. De silvriga gångjärnen som håller fast glasen. Allt det ser jag.
Men det som blicken fastnar på är allt det smutsiga. Jag ser hur regnet har ritat mönster på glasrutan. Mönster som har blivit kvar. Som inte försvinner. Och för varje dag fastnar det mer och mer smuts. Det fastnar min blick på.
Fast egentligen borde jag se bortom det och istället fokusera på den stora lampan som lyser utanför...
3 kommentarer:
Ja jag gillar också att betrakta så där. Allt möjligt.
Ibland blir det så spännande när man inte kan sorterar vad man ser.
Man hittar nytt och intressant...
Visst är lamnpan säkert jättefin... Men att se regn rinna nerför glaset kan också vara intressant.
Jag kikar in för att se hur du har och önska dig en fin helg i dessa vackra adventstider.
Jag tänker på dig ofta och saknar dig.
Kramar många massor bara till dig
Jag känner att du finns här och det betyder så mycket för mig, som du sa vissa fastnar man för och har i sitt hjärta.Du är så för mig.
Varma kramar
Skicka en kommentar