Och det kändes verkligen så. Som att jag var fri. Allt som hade hänt under dagen, hur jag hade mått - det fanns där. Men på något vis hade allt förändrats. Allt var i sina rätta proportioner.
Gud var störst. Ångesten betydligt mindre. Friheten genomsyrade allt. Min bundenhet var förminskad.
Med ens blev allt så tydligt. Det är här jag ska vara. I Guds kravlösa närhet. Så att Han kan få viska ord till mig. Ord av kärlek. Ord av omsorg. Ord av sanning. Jag var i mitt rätta element. Allt i mig klickade. Mitt inre flätades samman med Guds innersta väsen.
Vi börjar om nu, för det är slutet på något som innebär starten för något nytt. Det är du och jag nu. Inget annat. Du och jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar