Förundran över en gammal barnvakt

Idag var jag hemma hos en människa som så när var på väg att säga lilla gullegumsan när vi skulle äta. Hon berättade att när jag var liten så hade jag en så söt rosa overall och en vit pälsmössa och att hon köpte en likadan till sin dotter när hon själv fick barn.

Hon berättade att varje gång hon ser ett par ljuslyktor hon har på bordet, så tänker hon på mig och hon ber för mig.

Jag är inte riktigt van att höra de orden och de gick rakt in i hjärtat på mig. Precis på samma sätt när jag träffade en annan god vän i förra veckan. Hennes ord gick också rakt in i hjärtat på mig.

Innan jag åkte därifrån sade hon "tänk att det är du som är mitt bönesvar. Att det är du som jag har bett om så länge. Tänk att det är du!"

För andra gången den eftermiddagen blev jag alldeles varm i hjärtat och jag kände en äkta, innerlig kärlek till henne. En kärlek som delade plats med förundran. Att jag och min gamla barnvakt ska lära känna varandra som vuxna.

Det känns helt fantastiskt!