Allting stannade upp. För en kort sekund var det som att allting frös till is. Jag såg mig omkring och märkte knappt vad som hände. Jag såg hur mattan korvade ihop sig framför mig. Mina hälar var nedtryckta i marken och lämnade ett avtryck. Jag tänkte att det var jag som hade bromsat men när jag fann mig själv liggandes på marken förstod jag att det inte var så. Någon hade ställt sig i vägen och det tog stopp - tvärstopp.
Efter en kort stund var allt som vanligt igen. Trodde jag. Men allt hade förändrats. Jag satt på marken - oförmögen att resa mig upp. Jag satt där och såg mig omkring och blev varse om verkligheten. Hur allt rusade förbi i ett vansinnigt tempo. Hur alla ljud ekade mellan alla väggar.
När hade det blivit så här? Hur kunde jag inte ha sett?
Nu börjar livet komma i takt igen. Bit för bit faller på plats. Jag börjar komma i kapp mig själv igen. Jag börjar hitta tillbaka till mig själv igen. Men jag är inte den som jag trodde att jag var. Jag har förändrats. Allt har förändrats. Jag håller så sakta på att lära känna mig själv igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar