Det är som att jag har ett enormt behov av att skriva. Att få ur mig allt som snurrar. I natt när jag inte kunde sova irrade tankarna omkring i sin egen bestämda takt. Jag kunde inte styra det. Följde hjälplöst med på resan.

Tänkte på allt och inget. Jobbet. Vänner. Killar. Livet. Allt i en enda rörig kombination. Kom inte till ro förrän vid sju i morse. Då somnade jag och sov ett par timmar innan jag vaknade av telefonen. Struntade i att svara men kunde inte somna om.

Vill bara att klockan ska gå så att jag kan få gå och sova igen. Lägger jag mig nu är jag rädd att jag sover halva kvällen och jag tror inte det är så smart.

Vill stänga ute allt. Blunda för allt. Vill inte att det ska komma fler bakslag. Vill att jag ska bli starkare för varje dag och inte att det ska gå några steg bakåt. Bara framåt. Bara förbättring. Gärna nu. Helst igår. Har inte så mycket tålamod kvar längre.