Även om det inte alltid blir som man vill så kan det bli bra ändå. Jag har skrivit om det förut och jag blir mer och mer säker på det för varje dag. Många gånger hoppas man att det ska vara på ett visst sätt och om det nu inte blir så, då blir man besviken.
Om jag fick välja skulle jag självklart vara utan min ångest och min depression. Det finns nog ingen som önskar sig något av det. Men nu har jag det, det är något som hör till mitt liv så hur ska jag hantera det? Vara sur över det eller lära mig något av det istället?
De senaste dagarna har jag märkt att jag är starkare än vad jag trodde. När allt ställdes på sin spets - då var det jag som orkade. Det var jag som bar de andra. Och jag tror att jag har min ångest att tacka för det. Jag har lärt mig att leva trots min rädsla, trots att det känns som att hela mitt inre håller på att gå sönder.
För varje gång jag har det riktigt jobbigt så märker jag att jag har blivit starkare efteråt. Jag klarade ju av det - jag tog mig igenom det, alltså har jag en styrka i mig. Och det är likadant med dig. För varje gång du tar dig igenom en depression eller en panikångestattack - efteråt är du starkare.
Och om du klarar av att se på det hela utifrån ett annat perspektiv - då kan du se att det blev bra ändå. Det blev bara inte som du hade tänkt dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar