För en tid sedan fick jag den här bilden mailad till mig av en god vän. Jag har sett den flera gånger tidigare, men han gjorde mig uppmärksam på en sak som jag inte lagt märke till tidigare. Handen till höger tillhör Gud och handen till vänster tillhör Adam och den illustrerar hur Gud ger liv åt Adam.
Kolla på handlederna - ser du att de är olika? Ser du slappheten i den vänstra till skillnad mot sträckningen i den högra?
Många gånger tror vi att det är tvärtom. Att vi desperat måste sträcka oss så långt vi bara kan för att nå Gud medan Han är lite slö och väntar på att vi ska göra jobbet. Så är det ju inte riktigt.
När vi är som tröttast, när vi mår som sämst - det är då som Gud sträcker sig emot oss. Vi behöver inte anstränga oss över vår förmåga för att nå Honom, Han sträcker sig mot oss. Han gör det mesta av jobbet. Det vi behöver göra är att lyfta blicken, lyfta upp handen och säga "hjälp".
Då sträcker Han sig emot dig och rör vid dig. Du kanske inte märker skillnaden direkt och det kanske inte blir som du har förväntat dig, men Han är nära, Han rör vid dig och Han lämnar aldrig din sida - för det har Han lovat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar