Orkar inte

sluta klaga

jag trodde du skämtade
men så hör jag att du fortsätter prata

men jag hör inte längre vad du säger
dina ord ekar i mig

alla har dåliga dagar
alla är trötta
det är inget speciellt med dig

är det så du tänker?
är det så du ser på mig?

att jag överdriver
överreagerar

funderar på om du kan ha rätt
om jag bara är känslig
att jag bara tänker och känner efter för mycket

men för varje kommentar
för varje ord
så kommer jag närmare kanten
och du märker det inte ens

du märker inte att jag tystnar
att jag blir ledsen
att jag håller på att dö

till slut tappar jag balansen
jag faller ner

det går fortare
och fortare

det börjar flimra för ögonen
sorgen lägger sig som en sten
rakt över min bröstkorg
gör det svårt att andas
att tänka klart

paniken kommer
hela min varelse anstränger sig
allt för att det inte ska synas
vill inte att det ska märkas
märkas att jag inte har något försvar

orkar inte slåss
orkar inte säga emot

vet att jag inte längre kan vara ärlig mot dig
för du tycker ju att jag bara klagar...