Bara minnen

tänker på dig ibland
blundar och hör din röst
minns hur du såg på mig
hur du log
hur dina ögon glittrade

men det är bara minnen
du finns inte kvar

inte i mitt liv i alla fall
du fanns där ett tag
sedan försvann du
med en förklaring som jag förstod
men ändå inte

ville inte förstå
ville inte acceptera
ville inte att det skulle hända
inte en gång till

det verkade ju så bra
jag trodde
jag hoppades
jag tänkte att kanske
kanske nu
kanske den här gången

men jag hoppades förgäves
även denna gången

du lämnade mig med minnen
med tårar som brände sönder mig
du märkte det inte
men dom fanns där

du lämnade mig och jag föll
längre
och längre
och längre ned

allt blev svart
allt blev kallt
smärtan blev total

trodde inte det kunde göra så ont
känslan var overklig

räddningen kom när du ringde
mitt i natten
ville höra hur jag mådde
vart jag tog vägen i det här

då rasade allt
mina murar maldes ned till stoft
mitt försvar försvann
och tårarna föll
föll ned på min gråa tröja

din röst värmde mitt kalla inre
dina ord torkade mina tårar

jag kom till ro
men ibland minns jag
minns allt
och smärtan kommer tillbaka igen