Jag läste just det du skrev. Med stora bokstäver och med eftertryck skrev du att du inte orkar längre. Att det inte är värt det. Att det inte finns någon mening med att du lever. Att ditt liv bara är en enda lång mardröm som du aldrig vaknar ifrån.
Dina ord fick det att värka i bröstet på mig, som om alla muskler krampade ihop sig. Tårarna vällde upp inom mig och brände i mina ögon.
Du skriver att det inte spelar någon roll vad jag säger eller vad jag gör, du har redan bestämt dig. Du har bestämt dig för att ditt liv inte har någon mening och att det inte spelar någon roll om du lever eller om du dör. Ingen skulle sakna dig. Det är vad du säger.
Du kunde inte ha mer fel. Det finns många som älskar dig och som skulle sakna dig. Och oavsett du tror det eller inte så har ditt liv en mening. Du har ett värde och det är ingen slump att du lever. Det finns en tanke med ditt liv, men ibland kan det vara svårt att hitta den. Tro mig - jag vet.
Efter många turer så har mitt liv börjat vända. Jag märker att jag känner igen mig själv mer och mer och jag har hittat tillbaka till livsglädjen. Jag har börjat förstå att jag har ett värde, att mitt liv har en mening och att det inte är en slump att jag lever.
Och det är därför jag tror att ditt liv kan förändras. Det är därför jag inte tror att ditt status är för evigt och omöjligt att förändra.
Om det nu kunde ändras för mig - vad är det då som säger att inte samma sak kan hända dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar