Jag vet inte hur många gånger jag de senaste åren känt att jag inte orkar längre. Alla känslor och alla omständigheter tar över mitt liv och jag undrar om det verkligen är värt det. Varför fortsätta leva om man bara åker på smällar hela tiden? Kommer jag någonsin känna att livet är lätt och smidigt?
Förmodligen inte.
Men jag vet i alla fall att livet är värt att leva. Oavsett erfarenheter, oavsett bakgrund så är ditt liv värt att leva. Det kan ingen ändra på. Inget du eller någon annan gör kan minska ditt värde eller ta bort din rätt att leva.
Men hur ska man orka då?
Jag har inga svar på det, för ärligt talat så vet jag inte hur jag orkade när jag mådde som sämst. Men det jag vet är att jag är envis - något alldeles fantastiskt. Och en god vän till mig sa att det handlar om hur hårt du kan bli slagen men ändå fortsätta framåt.
Han har väldigt rätt i det och jag blev faktiskt påmind om det idag. Efter lunch åkte jag ned till hamnen, tittade på Vättern och tog lite kort. Det blåste ganska mycket men det enda det gjorde med mig var att håret yrde omkring i ansiktet. Det störde mig lite men det hindrade mig inte i det jag var där för att göra.
Omständigheterna vann inte över mig för jag var starkare än vinden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar