Vill sova men vågar inte riktigt. Har tagit en tablett fast jag hade tänkt sova utan i natt. Vågar inte chansa på en sömnlös natt där rädslan och ångesten tar över helt och hållet.
Formuleringarna fastnar inom mig. De stannar där och jag vet inte hur jag ska kunna beskriva det jag just nu känner.
Jag vågar inte sätta ord på känslorna, på tankarna. För om jag gör det, då blir allt på riktigt. Så länge jag inte säger dem högt eller skriver ned dem, då finns de inte. Då är allt bara på låtsas och då behöver jag heller inte acceptera det.
Jag avskyr när måendet pendlar så här. Jag mådde bra fram till fem ungefär, sedan började det sakta sjunka. Jag tar åt mig allting och läser in vad jag tror att andra tänker om mig. Egentligen har jag ingen aning.
Jag behöver också snart ta några beslut men jag vet inte om jag klarar av det. Önskar att någon annan kan ta dem åt mig. Jag vet att det inte funkar så, men man kan ju alltid hoppas. Får panik av valmöjligheter och att jag måste säga ja eller nej. Alla jag pratar med har åsikter - själv vet jag inte vad jag tycker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar