Jag vet inte varför jag har så svårt att säga att jag är utbränd, det är enklare på något vis att säga att jag har en utmattning. I betydelse är det samma sak – men för mig är det skillnad. Dessutom står det på mitt sjukintyg att det är depression som är min diagnos – inte utbrändhet. Men det betyder inte att jag inte har accepterat det hela.
Fanns det en tanke med att jag skulle bli sjuk? Nej. Tror jag att det finns någon mening med det? Nej, det tror jag inte, men det var så här det blev. En del människor vet inte hur de ska hantera om någon i deras närhet hamnar i kris och man kan få höra att ”det finns en mening med det ”. Men är man den som får höra det – det är som ett hån.
Jag tror inte att det var Guds mening att jag skulle få en depression, eller att jag skulle behöva vara sjukskriven. Jag tror inte att det var meningen att jag skulle ha ångest och behöva äta antidepressiv medicin. Däremot har jag lärt mig saker, framförallt har jag lärt känna mig själv genom det här.
Men jag tror inte att det var meningen ifrån början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar