För några år sedan när jag gick på musikhögskolan hade jag en lärare som redan då tyckte att jag var lite väl upptagen. Han rekommenderade då en bok som heter långsamhetens lov. Och idag kom jag att tänka på den boken igen. Den står i min bokhylla men jag har inte läst den än - har inte tagit mig tiden, ironiskt nog...
Den senaste tiden har min kropp protesterat rätt så mycket och den har skrikit efter vila. Jag har inte varit så bra på att lyssna, men nu är jag i det läget att jag inte har något val - jag måste ta det lugnt.
Och idag har jag tränat mig i konsten att inte göra något alls utan att få dåligt samvete. Jag har suttit i min soffa, kollat på tv, lagat lite mat, läst lite, druckit kaffe med en god vän och sen fortsatte jag med att sitta här i min soffa.
Det svåra en sådan här dag är att ignorera det dåliga samvetet och alla borden som man har. Borde diska, städa, rensa i mina garderober, för att inte tala om rensningen som behövs i mitt förråd...
Men som en klok människa sa till mig för inte så länge sen "Finns disken kvar? Finns lägenheten kvar även om du inte städar?" Och det är klart att den gör, men det fick mig att fundera lite. Mitt hem måste inte alltid se perfekt ut, mina vänner vill vara med mig ändå. Jag har ett hem även om jag har disk i köket eller om sängen är obäddad - det måste inte vara perfekt.
Jag tror att man i längden vinner på att ta sig sådana här dagar med jämna mellanrum. Dagar då man bara tar det lugnt, sänker sina krav och ambitioner, vilar och gör absolut ingenting. För om man bara kör på och ger ut av sig själv hela tiden - nån gång tar det slut. Och det är dumt att köra slut och gå på reserven. Tro mig - jag vet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar