du ovälkomna gäst

trött
allt snurrar
sängen och sömnen känns lockande

men nånstans känns det som att allt inte är ok
det känns som en kall vind

jag vänder mig om och då ser jag dig
den jag sist av allt vill träffa
allt blod försvinner
mitt inre fryser till is

paralyserad ser jag dig komma in
med skitiga skor lägger du dig i soffan och ser på mig
som om du känner mig
som om du vet allt om mig

du vill att jag ska slappna av
men jag står som förstenad kvar
darrande av rädsla

jag tar mod och kraft till mig och bara skriker åt dig

du har ingen rätt att vara här i mitt liv!
du kan inte bara klampa in här
tro att du kan känna dig som hemma
fattar du det!?
jag vill att du ska försvinna ut ur mitt hem!
ut ur mitt liv!

ingen reaktion
du rör dig inte ur fläcken
du bara lyfter på ögonbrynen och ser på mig
och så kommer det jag avskyr allra mest

ditt sätt att se på mig och le mot mig
ett leende fyllt av ditt vidriga förakt
ditt fula hånleende

kylan sprider sig i mig
men samtidigt kommer en styrka
en beslutsamhet

istället för att skrika mig hes - du lyssnar ju ändå inte
istället för att slå mig blodig - du reagerar ju inte ens
istället för att hata dig - du bryr dig ju inte
istället går jag därifrån

jag försöker ignorera din närvaro och det du gör med mig
jag håller för öronen och slutar lyssna på dig
lyssna på dina lögner

för jag vet att du ljuger för mig

jag vet att jag är ok
jag vet att jag duger
jag vet att jag är värd det bästa

du vidriga
äckliga
förhatliga
ångest

bara så du vet - jag vill inte lyssna på dig längre...