i natten
när det bara är jag
mörkret och tystnaden
det är då jag försöker samla ihop bitarna
som under dagen har splittrats
som ett krossat glas
i natten
jag trevar efter bitarna
bitarna som skär in i mina fingrar
jag märker inte att jag blöder
jag vill bara hitta dom
i natten
det är då jag försöker
försöker förstärka bilden av mig själv
det behövs mer än bara konturerna
av min själ
av mitt liv
av mig
1 kommentar:
Det är helt otroligt hur bra du skriver!! Man kan verkligen känna igen sig i dina ord. Ta hand om dig fining<3
Skicka en kommentar