Jag förstår inte hur jag kan känna mig så här tom när jag samtidigt är helt ockuperad av tankar och känslor. Det är så märkligt.
Minnen kommer tillbaka. Känslor gör sig påminda. Hela mitt inre skakar som i ett desperat försök att sortera det som rör sig i mig. Men det går inte riktigt. Istället känner jag mig bara mer förvirrad och ännu mera trött.
I nuläget ger jag ut mer än vad jag lyckas fylla på. Jag har kört på reserven så länge nu att jag snart går på tomgång - eller det kanske jag redan gör. Och om jag fortsätter på det här viset så kommer jag dö... och det vill jag inte.
Viljan att leva är så mycket starkare än orkeslösheten och uppgivenheten. Därför stannar jag upp nu och överlägger med mig själv om hur jag ska hitta tillbaka till mig själv. För jag behöver lära mig att hantera både mig själv och min tillvaro så att jag får lite balans i livet. För jag vill ändå tro att jag kan få det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar