Stress?

Häromdagen fick jag ett mail av en god vän till mig där hon skrev:

Livet kan bli så konstigt ibland. Ibland tycker jag att det är skönt att saker och ting rullar på och ibland kan jag nästan få lite panik att åren bara går. Någonstans i bakhuvudet finns det ju saker man vill "hinna med".

Och jag kan inte annat än hålla med. Jag tycker om när jag vet vad som ska hända. När jag läser deckare så kollar jag nästan alltid i slutet av boken vem som är skyldig... för jag tycker inte om ovissheten. Jag har jättesvårt för överraskningar utan jag tycker om det trygga - när allt bara rullar på som vanligt.

Men så kommer de där stunderna när man tänker; var det inte mer än det här? Är detta det man kallar för livet? Och man känner hur stressen över allt man inte gjort eller hunnit med komma krypandes. Det känns som om man bara jobbar, äter, träffar lite vänner, sover... och sen börjar det om igen.

Men vad är det som säger att man skulle ha det bättre eller känna sig mer tillfreds om man hade hunnit med alla de där sakerna som man inte har gjort? Skulle man då känna att man lever eller skulle man hitta nya saker att känna stress över?

Jag vet inte, men det jag vet är att jag varje dag väljer att leva. Jag väljer att tycka att det är en bra dag tills motsatsen har bevisats. För oavsett jag vill det eller inte, oavsett om jag känner stress eller inte, så är varje dag en del av livet...