hjärtat har flyttat på sig
det finns numera i halsgropen
det sitter där och hindrar andningen från att landa
syret kommer inte ut i kroppen
allt snurrar
allt känns stressigt
rädslan kryper på
rädslan att inte vara okej
att inte duga
att man är i vägen
det är meningen att man ska stötta andra
men gör man det försvinner allt
själen dräneras på energi
ett samtal leder till ångest
leder till att reserven tar slut
återigen
hjärnan kokar snart över av alla tankar
är det så här det kommer att vara?
vila
när hittar jag den?
frid
är den för mig?
återhämtningen
var hittar jag den?
jag vill inte tro att det är för sent
jag vill inte tro att det alltid kommer att vara så här
jag vill tro att det blir bättre
att friden finns
att vilan finns
att återhämtningen finns
även för mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar