Gud - jag vill bara säga några saker till Dig. För grejen är att jag inte riktigt förstår mig på Dig. Jag förstår inte hur Du orkar.
Jag har för länge sedan tappat räkningen på hur många gånger jag har struntat i Dig. Jag har ingen aning om hur många gånger jag har skyllt på Dig om saker inte går som jag vill. Det är som att det är så lätt att ge Dig skulden. Det sägs ju att Du ska vara allsmäktig så om livet suger är det ju självklart att det är Ditt fel. Jag kan i alla fall tycka det.
Och jag förstår inte hur Du står ut med mig... För trots vad jag säger och trots vad jag gör så är Du kvar. Du är precis bredvid mig. Du håller om mig. Du älskar mig. Du bara är där.
Är så fascinerad över att Du inte tröttnat på mig. Men jag gissar att det är det som kallas för kärlek. Du har alltid sagt att Du älskar mig och jag undrar om jag någonsin kommer att förstå det.
Fast i nuläget känns det inte så viktigt. Jag måste inte få ihop allt. För tillfället räcker det med att jag vet att Du finns nära mig. Att Du är bredvid mig var jag än är. Jag behöver bara lyfta blicken så ser jag Dig. Jag behöver bara sträcka ut handen och känna att Du är där. Jag behöver bara lyssna efter orden som bygger upp mig - för det är Dina ord.
Och när jag gör det - då känner jag Din närvaro och Din kärlek. Och det är nog så tillräckligt just nu...
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar