Idag hände det igen. Och jag blir lika fascinerad och lika förvånad varje gång det händer. Jag fick vara med om att något jag gjorde fick betyda något för en annan människa. Gud använde mig och det gör mig lika förundrad varje gång.
Hur kan lilla jag - med alla mina fel och brister - säga eller göra något som har betydelse för någon annan? Så många gånger betvivlar jag mig själv och trycker ner mig själv så mycket att jag tror att jag är värdelös.
Men så händer något och jag får bekräftat att jag är rätt ute. Och jag är inte bättre än någon annan bara för det. Du har minst lika mycket i dig - du ska bara våga gå på det du känner. Våga gör det och se vad som händer. För du kommer förmodligen märka att du har något att komma med. För om jag kan, då kan du. Jag lovar.
Jag vet att ni finns som läser den här bloggen och jag får lite kommentarer och hälsningar till mig att det betyder något. Och det värmer mitt hjärta om det jag skriver får någon att känna igen sig. Om någon av er som läser den känner sig lite mindre ensam, eller lite mindre värdelös - då är det värt det. Alla stunder av ångest och av panik - det har varit värt det.
Och om det så vore bara en enda människa som läser den här bloggen så skulle jag fortsätta skriva. För det betyder att någon blir berörd av mina tankar och om jag kan göra skillnad för en människa - då är det värt att blottlägga mitt inre...
Tack igen för all uppmuntran - det värmer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar