Vad är det som gör att en del människor blir vänner, medan en del stannar vid bekanta? Vad är det som saknas i relationen till en bekant, men som finns mellan två vänner?
Jag känner väldigt mycket folk, många av dem är bekanta, men jag har dock förmånen - jo, jag kallar det för förmån, att ha ett flertal vänner. Jag vet att om något skulle hända så har jag flera stycken som jag kan höra av mig till - när som helst på dygnet - och de skulle ställa upp för mig. Men vad är då skillnaden mot de andra relationerna?
Jo, de som jag har som vänner, det är de som jag också varit som mest öppen och ärlig mot. De vet vad jag slåss mot, de vet mina problem, de vet mina svagheter och jag vet om deras. Bit för bit har man vågat dela med sig av sitt innersta väsen och man har märkt att det har hållit. Den andra personen är kvar.
Och det känns nästan lite märkligt. Många gånger tror man att man måste vara stark och inte visa sina svagheter, man vill ju inte framstå som någon svag människa, för vem vill umgås med en sådan? Men egentligen är det tvärtom. De som jag känner mig som mest närmast, de som jag litar mest på, är de som jag kan vara svag inför. Det är de som jag kan gråta inför. Det är de som älskar mig för den jag är - inte för mina erfarenheter eller min bakgrund.
De senaste två åren har jag genomgått en förändring i mitt liv. Jag har tagit tag i vissa bitar och jag har förändrats som människa. Lätt? Inte en enda gång faktiskt. Men det har ändå varit värt det. Och jag är fortfarande inte där jag ville vara, men jag är på väg framåt, och jag inte den jag brukade vara.
Och under de här åren har jag haft några personer som har funnits hos mig hela tiden. Jag har fått sms, blivit bjuden på kaffe, fått kramar, de har lyssnat och de har stannat kvar hos mig. Oavsett hur jag har mått. Och de är de som är mina vänner. Och det kommer jag att vara dem evigt tacksamma för.
Ärlighet är det enda sammanhang, där närhet kan utvecklas, och för att denna ska få en chans, måste det finnas tillit. Om någon visar att den litar på dig, måste även du lita på den andre. Annars växer inte vänskapen.
Så hur har du det med dina vänner? Har du någon eller några som du känner dig helt trygg med? Har du någon som du vågar visa dig svag inför? Om du inte har det, då kanske du ska fundera igenom varför. Det kanske är så att du måste slappna av lite grand och sänka ner din gard några pinnhål. Du kanske inte kan skylla på alla andra, utan du kanske ska se vad du själv kan göra. Det kanske ska vara du som vågar visa dig svag och det kanske ska vara du som tar första steget.
Kram Cece
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar