Jag har nog fastnat lite i att tänka. Men grejen är att jag tror att jag kommer på saker och ser samband på ett sätt som jag inte gjort förut. Jag hamnar lätt i en cirkel av tänk som bara snurrar runt, jag kommer aldrig ur det. Men de senaste dagarna så har mitt tänkande utvecklats. Typ...
I mitt förra inlägg skrev jag att "meningslösheten får en förlamande effekt" om man låter den ta över. Jag har sedan igår valt att inte låta den känslan ta över och istället fokusera på andra saker. Jag har valt att se det som är positivt i mitt liv och jag har sett att jag har otroligt mycket som jag värdesätter. Saker, omständigheter och personer som ger mig så mycket vilja, kärlek och glädje.
Och jag har insett de senaste dagarna vilken styrka jag har i att jag har en tro på Gud. För det positiva och glädjen i tron på Jesus är att det finns ett hopp, en tanke och en närvaro (citat Jörgen Davidsson). Det jag finner i Gud är total motsats till hur meningslösheten påverkar mig.
Och jag vill välja att vända mig till Honom, det blir så mycket softare då. Jag kan i de stunder då jag inte är helt nöjd med tillvaron ändå känna en glädje och en trygghet, för jag vet att det finns hopp. Livet behöver inte alltid vara så bedrövligt som det kanske känns för stunden.
Allt kanske inte känns roligt och allt känns förmodligen inte bra på en gång, men jag vet att grunden i mitt liv bygger på det här och just därför kan jag känna glädje. Just därför kan jag känna hopp.
Kram Cece
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar