Ja vad säger man egentligen? Har nyss kommit hem från Värsås där jag sjöng på skördefest med temat "min dröm om lustgården". Det var inte fullt så underhållande som titeln... Jag lyssnade hela tiden, men jag minns nog ingenting tror jag. Eller jo det gör jag nog, han gillar maskar. Och man ska vara snäll mot dom för de gör grävjobbet i hans land :)
Men Magda - min fina vän som följde med fällde nog den skönaste kommentaren idag. (Hon är för övrigt bra på det där med kommentarer...) När jag hämtade upp henne och vi var på väg, sa jag att jag tyckte det var roligt att hon var med. Hennes svar lydde; Ja, jag kunde ju inte låta dig åka på det där alldeles själv. Som om jag skulle till nåt hemskt ställe eller nåt. Magda - du är en sån källa till glädje!!
Nu har jag suttit här och förberett mig inför mötet i morgon. Mötesledaren ringde mig förut och han skulle återkomma när han var lite mer genomtänkt. Och när jag hade lagt på där så lyssnade jag av svararen och där hade Jörgen (pastorn) ringt och föreslagit lite ordning på låtar. Kan bli intressant hur det hela blir. Det känns bra i alla fall. Det känns lugnt och det är ett gott tecken. Jag litar på att Gud är med och att Han leder.
Vill förtydliga lite när det gäller tidigare inlägg där jag skrivit om att man kan välja hur man mår. Naturligtvis finns det tillfällen i livet då man inte kan välja hur känslolivet är. Omständigheter kan göra att man mår dåligt oavsett hur man väljer. Det är inte de här tillfällena jag menar. Det jag menar är när tillvaron är rätt så bra, men man fastnar i tänket och man fastnar i de sakerna som är negativa. Man hamnar i en nedåtgående spiral som gör att man inte kan se det som är bra. Det är där jag menar att man kan välja vad man fokuserar på och det leder i sin tur till att man mår på ett annat sätt än vad man kanske gjorde från början. Man väljer hur man mår...
Nu har jag pratat i telefon och sagt grattis, jag har pratat med mötesledaren och planerat mötet och det som nu återstår är att att tvätta bort sminket och gå och sova. Eftersom jag bor i lägenhet så vill jag inte värma upp rösten här för tidigt - tycker inte riktigt det är så schysst mot mina grannar. Så jag brukar försöka vara i kyrkan senast halv nio för att få igång rösten. Sen är det rätt gött att sitta där ensam ett tag och pejla in Gud. Så det innebär att det är dags för den här fröken att gå och sova.
Kram Cece
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar