Nu står jag här igen, en liten människa. Och undrar vad som hände, hur kunde det bli så här? För det fanns ingen möjlighet att det skulle ha fungerat. Det kan bara vara Du som är med mig genom allt.
Så jag riktar in min blick mot Dig.
Jag vill tro att det bär. Jag vill lita på att Du alltid är här hos mig. Jag behöver Dig, behöver Ditt andetag.
Gud, Du känner mig så väl. Du vet att jag vill veta. Du vet att jag vill förstå, men nu handlar det inte om det. För att leva helt med Dig, då måste jag släppa taget. Jag kan aldrig veta säkert, det handlar ju om att tro.
Gud, jag vill vara här med Dig. Gud, jag vill tro att Du är med mig steg för steg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar