livet
tillvaron
min existens
den är onödig
onödig
inte nödvändig
meningslös
det var ju så bra
något hände
Gud hände
nu är det som bortblåst
som vinden för bort höstens alla löv
virvlar iväg på en resa
en okänd sådan
försvinner
kommer aldrig mer igen
det gamla gör sig påmint igen
ångesten
oron
det destruktiva
det meningslösa
meningen med allt
tvivlar på mig själv och mina beslut
gör jag rätt?
har jag tagit rätt beslut?
är jag på rätt plats?
är jag rätt?
det var inte meningen att det skulle bli så här
inte nu
inte någonsin
men framförallt inte nu
allt skulle bli så bra
rastlösheten skulle stilla sig
oron skulle försvinna bort
allt skulle falla på plats
så blev det inte
istället pockar allt på uppmärksamhet igen
vill ta över
vill få övertag
vill bryta ned mig
bit för bit
det krasar om mig
smulor av mitt innersta väsen faller av
för varje steg jag tar lämnar jag en bit av min själ
vet inte vart jag är på väg
eller varför
vet bara vart jag har varit
det känns inte fel
men det känns inte rätt heller
det saknas fortfarande något
men jag vet inte vad
eller vem
eller varför
vet bara att det gör det
2 kommentarer:
Mitt i allt det svåra så tänker jag ändå att det är en vacker dikt. Om känslorna. Livet. Är tacksam för ord du ger. Känslor och tankar. Önskar dig att du ska få komma tillbaka till den där sköna känslan. Då när du och Gud. Det är ju förresten så alltid. Du och Gud. Ni hör ihop. Kram till dig!
Genom allt, i allt finns han där. Utan prestation... bara få finnas där, där där han är... innesluten omsluten och buren
kram // Ingela
Skicka en kommentar