Vänner

Det finns en del människor som kommer in i ens liv bara för en stund.
Andra stannar länge, länge.
Sedan finns det de som man hittar tillbaka till efter en lång tids frånvaro.

Så är det för mig just nu. Via nätet fick jag återigen kontakt med en tjej som jag umgicks mycket med som tonåring och vi bor bara ett par mil ifrån varandra. Igår efter jobbet var jag där. Umgicks med henne och med hennes barn. Tog en promenad och pratade. Pratade, pratade och fortsatte prata. Om allt.

Om livet. Om dåtiden. Om framtiden. Självkänsla och mindervärdeskomplex. Om depression, mediciner och panikångest. Om hur livet har gjort en rik, men på olika sätt.

Trots att jag hade en stressnivå som låg över mitt huvud när jag åkte från jobbet så fick hon - trots en vild fyraåring - mig lugn. Man kom hem till henne - jag åkte inte bort till någon. Och för några timmar glömde jag bort allt. Allt som orsakar panik, stress och ångest just nu.

Det är sådana vänner som jag önskar att alla hade!