Men hjärnan är trött.
Hela jag är trött. Den där sjuka stresskänslan finns konstant i mig och jag är så innerligt trött på ljud. På människor. Vill ha tystnad runt mig. Har stängt dörren, men det hjälper inte. Kollegorna som pratar i rummet bredvid tränger igenom väggarna. Pockar envist på uppmärksamhet.
Jag vill stänga ute allt och alla. Bara få vara i fred. Ensam. Helt styra över min tillvaro. Över intryck och ord.
Jag mår egentligen inte dåligt. Det finns en djup glädje inom mig som inte har funnits där på länge. Om någonsin. Det finns en tacksamhet över den förvandling jag har varit med om.
Men om jag inte är varsam - om jag inte börjar säga nej, så tar jag död på mig. För jag kör återigen på i samma tempo som innan jag blev sjukskriven.
Det får inte hända. Inte igen. Då har jag inte lärt mig någonting.
Jag måste vara ärlig emot mig själv och hitta det som är min återhämtning. Min källa till liv.
Men just nu är det som att mitt liv inte är på riktigt. Som att någon annan lever mitt liv och att jag bara är på låtsas. Som att mitt riktiga jag väntar på att börja leva igen. Jag tycker inte riktigt om den känslan...
3 kommentarer:
Att säga nej är svårt...men jag tycker absolut att du ska göra det. Du kommer må så mycket bättre och det vill jag av hela mitt hjärta att du ska göra. Det är du värd och så mycket mer.
Var rädd om dig och stå på dig och ta hand om dig! Det här är ditt liv!
Kramar i massor messan
Du! Som har så mycket. Som ÄR så mycket. Inte för det du gör utan för den du är. Som delar med dig av din vardag. Dina tankar. Vad bra att vi har varandra här på nätet. Skulle va konstigt utan dig. Vi kämpar på tillsammans. Tröttheten känns som ett stort handikapp för mig. Börjar gråta för ingenting ibland. Önskar att du ska få känna kraft och ork. Jag ber för dig nu när jag ska sova. God natt!
Märkligt... som om att vara citerad själv, precis som du skriver så sa jag till min man i går, är så trött på alla ljud, vill bara vara själv och inte bli störd. Inte för att man vill att andra ska ha det lika som en själv, men ändå skönt att inte vara ensam med såna tankar.
Skicka en kommentar