Min mamma älskar vitsippor och just nu är det alldeles vitt på marken mest överallt. Och har ni tänkt på en sak när det gäller just de blommorna? Jo, det är att de öppnar upp sig och följer solen. Hela dagen när solen är uppe och rör sig på himlen så följer blommorna med och det är som att de öppnar upp hela sin varelse mot ljuskällan.
Det spelar ingen roll hur mycket det blåser eller stormar - de står där likafullt och fast och sträcker ut sina blomblad. Och när solen sedan går ned, då sluter sig blommorna och går till vila.
Jag tänker att det är lite likadant med Gud. Eller jag vill att det ska vara så. Att jag - med hela min själ och varelse ska öppna upp mig emot ljuskällan - Gud själv och få liv och kraft så att jag kan växa. Och när det blir lite mörkare, när livet är lite tufft - att då kunna sluta sig lite grand och spara på de krafter som man har fått.
Och samtidigt veta att Gud finns där. Precis som solen finns där bakom alla gråa moln, så finns Gud där. Man kanske inte alltid ser Honom eller känner av Hans värme - men vet att Gud finns där.
Det känns tryggt.
2 kommentarer:
Så uppmuntrande att veta att Gud alltid finns där alltid oavsett
Så det här var nog tanken du pratade om. Så bra! Tack att du delar! Kram från Ulle
Skicka en kommentar