Jag vill, men jag kan inte

Jag vill så gärna skriva några kloka ord i kväll, men jag kan inte.
Jag vill så gärna kunna förmedla något till någon av er som läser här hos mig, men jag kan inte.
Jag vill så gärna kunna koppla på mitt riktiga jag för en stund, men jag kan inte.

Istället är jag som bedövad. Jag bryr mig inte, orkar inte. Blir inte ens frustrerad eller arg. Inte ledsen. Konstaterar bara att det är så här det är.

Jag vet att det bara är så här för en tid, sedan blir det bra. Jag måste bara uthärda den här perioden innan det nya startar. Då blir allt bra. Då kan jag vara lugn. Då behöver jag inte känna mig så här splittrad. Då är allt som det ska vara och som det är tänkt att jag ska vara.

Då blir allt bra. Sen...