Vinden påverkar mitt inre och det känns som att det är full storm. Känslor och tankar snurrar runt om vartannat och jag vet inte längre vad som är vad.
Regnet som pockar på uppmärksamhet är mina tysta tårar. Jag ser avundsjukt på molnen som kan släppa ifrån sig de vackra tårarna. Mina ögon tillsammans med min sköra själ vill också känna den friheten. Åh tänk om!
Min kropp och hjärna jobbar mer än heltid medan själen jobbar halvtid. Jag har svårt att få ihop den ekvationen.
Jag vet att jag behöver mer av Guds tanke inom mig om jag ska klara av det här. Jag varken klarar eller orkar det här ensam. Och vad vore jag utan mina vänner och utan min familj? Förmodligen ingenting.
Så jag har det ändå rätt bra. Behöver bara ställa in doseringen så att jag hamnar på rätt våglängd. Gud, möt mig nu som den jag är.
Published with Blogger-droid v1.6.8
2 kommentarer:
And since the clouds are made by the dust of God´s feet, He´s reminding me he is close...
kram
En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.
HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.
En styrkekram från mig också.
Blessings /Elaine
Skicka en kommentar