Jag blir inte förvånad längre. Det är som det har varit de senaste dagarna. Överlag så har jag en bra dag, men så kommer det en stund när känslorna bara väller över mig. Och jag vet inte hur jag ska hantera dem. Jag sitter bara här - lyssnar på surret från datorn och funderar på vad jag ska göra.
Skicka ett sms och hoppas på att nån är vaken så jag inte känner mig så ensam? Gå och lägga mig och se om jag kan sova? Klockan är ju ändå halv ett...
Ska inte upp jättetidigt i morgon. Åker till jobbet vid tolv tänkte jag så jag kan sova till elva om jag så vill. Och med tanke på att jag sover som en liten kecko så kanske det är bra. Eller så är det inte bra - orkar inte riktigt bry mig just nu, så förlåt för detta misärinlägg...
Kram Cece
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar