Tänk vad livet skulle vara tomt utan vänner. Har precis avslutat en lång konversation på msn med en av mina närmsta och äldsta vänner. Vi har känt varandra i 18 år nu och det är inte mycket som vi inte har pratat om. Han är som min bror och ikväll var han den som lyssnade på min fajt.
När jag har den konversationen igång säger en annan vän hej på msn. En som jag känt i 8 år nu. Hon bor kvar i Stockholm och vi hörs inte lika mycket längre, men jag saknar henne så oerhört mycket! Vi träffas inte så ofta, men varje vi gång vi hörs eller ses, är det som att ingen tid har förflutit. Vi plockar upp där vi var och pratar om allt.
Och när jag sitter här och skriver med de här två, så piper det i mobilen och jag får ett sms. Det enda som står är gonatt! Kommer från den person som jag känt i snart 2 år, men som på den korta tiden betytt så mycket för mig. Är min vän, min mentor och mitt bollplank.
Och helt plötsligt är ångesten inte lika jobbig längre. Jag känner mig inte lika ensam och det känns inte lika tungt längre. För jag vet att jag har vänner som älskar mig, som bryr sig om mig och som tänker på mig.
Tack för att ni finns! Kärleken är i allra högsta grad besvarad...
Kram Cece
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar