Ibland undrar jag hur man kan vara så korkad som jag har varit den senaste tiden. Så här i efterhand är det så tydligt, men när man är mitt uppe i det ser man ingenting. Och vad skulle jag göra utan min mentor? Som så vänligt, men väldigt bestämt, talar om för mig när det är dags att se på saker utifrån en annan synvinkel. Och helt plötsligt får man ett helt annat perspektiv på tillvaron.
Ni som följt den här bloggen vet att jag haft "det stora grå" över mig i några veckor och jag har inte förstått varför. Jag har inte kunnat se vad som varit problemet och jag har inte kunnat se vad jag ska göra åt det hela.
Men så idag när jag messade med L på väg hem från jobbet så var det som att dimman lättade och helt plötsligt så var det så självklart. Och jag kände mig nästan lite dum som inte sett det tidigare.
Jag vet inte hur det är med dig, men jag är kristen och tror på en andlig verklighet. Jag tror också att Gud har gett oss gåvor som Han vill att vi ska använda på ett bra och sunt sätt. Och för några veckor sedan så tog jag ett sådant beslut och genast blir det en motreaktion från den sidan som inte är på Guds planhalva. Allt har varit helt grått och jag har gått som i en dimma de flesta dagarna.
Men nu är det som att det har lättat lite. Livet och tillvaron känns inte lika jobbig längre och jag tror väl att det ska vända nu. Förmodligen kommer det inte bli helt smärtfritt och jag vet av erfarenhet att det kan vara tufft, men nu har jag i alla fall kommit en bit på vägen - jag har ju identifierat källan till problemet.
Kram Cece
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar