Undrar varför man ska ha valmöjligheter. På ett sätt är det väl bra att man har en egen vilja och att man kan välja, men om man inte visste annat... skulle man va missnöjd då?
Ganska många gånger kommer jag på mig själv med att fundera på vad konsekvenserna blir av att man gör ett val. Man kan ju faktiskt välja hur man ska reagera och hantera en situation. Inte fullt ut - det är jag medveten om, men jag tror att man till viss del kan styra det.
Jag har en tendens åt det negativa valet, i alla fall när det handlar om hur jag ser på mig själv och de resultat som jag presterar. Och när jag blir påmind om att det kanske inte är så farligt som jag målar upp det till, så känner jag mig lite lagom fånig och korkad. Nyss fick jag ett mail från en god vän och återigen blev jag påmind om hur jag valde att hantera en situation tidigare idag.
Vi hade första körövningen idag i L-köping. Vi har delat upp ungdomskören i en högstadie och en gymnasiekör och jag ska ha gymnasiekören. Och idag på första övningen kom det 13 stycken. Ganska ok ändå för att vara första för terminen och med tanke på att vi har ändrat konceptet lite. Men jag kände mig ändå misslyckad. Jag kände mig oförberedd, tråkig och jag kände mig osäker på gruppen.
Nu har jag förvisso haft alla utom en förut, men ändå... Och det var ett par som såg så uttråkade ut och jag insåg nyss att det var dem jag fokuserade på. Inte på de elva som tyckte det var kul. Så jag kanske ska slappna av lite och inte va så rädd för vad folk - läs de två eleverna - tycker utan gå på sunt förnuft. Jag missar lätt det ibland. Tur att man har vänner som kan vikariera som mitt förnuft med jämna mellanrum - TACK!
Kram Cece
1 kommentar:
Glöm sen inte heller att tonåringar har en fantastisk förmåga att se totalt oengagerade och uttråkade ut, fast det kanske är det roligaste de varit med om på länge....
Skicka en kommentar