Tusen tårar

Huvudet vilar tungt i händerna samtidigt som hon tar ett djupt andetag. Sorgen är påtaglig, den känns ända in i hjärtat. Det känns konstigt. Annorlunda på något vis. 

Känslan av att vilja ge upp är stark. Hon förstår inte varför hon ska kämpa - det tjänar ju ingenting till. 

Tankarna avbryts när det ringer. De pratar i kanske tjugo minuter på en lite halvknackig linje. Men det samtalet räddade hennes liv. 

Ge inte upp! Lev din dröm! Du är så begåvad! Du fram och tillbaka som en liten tätting och du märker inte att det tar livet av dig. Du märker bara att du mår dåligt, men du förstår inte vad det kommer av. Du är fortfarande sjuk - kom ihåg det! Du är på bättringsvägen, men du är inte frisk än.

Uppmaningarna och orden är många och de träffar henne rakt i hjärtat. Ökar på sorgen, ångesten.

Men så plötsligt händer det. Den där märkliga känslan ökar ännu mer och när de har lagt på får det sin förklaring. För på hennes kinder rinner det tusen tårar...