Jobb

Det känns som att hela mitt liv står och hänger på det här jobbet som jag har sökt. Det kanske var därför som det tog så lång tid för mig att skriva - det var så viktigt och jag vill verkligen ha det. Och även om jag hoppas på det så vet jag inte om jag verkligen vågar göra det. Förra gången de sökte en sångpedagog fick en annan det. Jag blev bortvald.

Men jag tycker att det borde vara min tur nu. Jag har vikarierat så länge (fem år nu) och jag vill att det ska vara min tur nu att få ett jobb som är tills vidare. Borde det inte vara det?

Men så länge jag inte hör något, för varje minut som går då telefonen är tyst, minskar hoppet. Jag vågar inte tro. Jag vågar inte hoppas. För min erfarenhet säger att jag inte får det. Så har det varit hittills.

Jag försöker att inte tänka för mycket på det. Jag kan inte göra något åt det nu ändå. Jag har gjort min del - jag har skickat in en ansökan och nu kan jag bara vänta. Vänta vänta vänta. Men jag är ganska glad ändå =)