Hon visste inte hur det gick till eller när det hände. Men plötsligt fann hon sig själv sjuk. Hon var inte som vanligt. Hon var inte galen - det visste hon, men hon var inte som alla andra.
Regnet föll ute och medan hon sträckte ut sig i soffan tog hon ett djupt andetag. Hon kände hur kroppen sög åt sig all syre som strömmade in i hennes lungor, men hon kände inget liv. Det var som att hennes själ hade avskärmat sig mot omvärlden. Den var inte närvarande.
Jaget var förändrat och det hade blivit övertaget av en tomhet, av sorg. Det var det som höll på att förgöra henne. Sakta, sakta tog det livet av henne och hon hade ingen kraft att kämpa. Det kändes meningslöst. Onödigt.
Hon visste inte hur hon skulle göra för att förändra tillvaron. Vad hon skulle göra för att det skulle kännas enklare. Hon hade försökt allt. Ingenting hjälpte.
Hon orkade inte längre. Hon blundade, suckade och viskade försiktigt "Jesus..."
1 kommentar:
Så fint du skriver vännen...
Styrkekram!
Skicka en kommentar