Jag är helt slut. Samtidigt vansinnigt uppe i varv. Hjärtat sitter i halsgropen men dras nedåt av klumpen som sitter i bröstet på mig. Skulle vilja sätta mig i ett hörn och gråta lite men jag kan inte. Jag vet inte när jag grät senast.
Känner mig så ledsen. Så liten. Så orolig.
Har tappat hungern igen. Precis som det brukar bli när jag inte har kontroll eller när jag hamnar inför nya situationer. Har varit och kollat upp ett nytt jobb idag. Det gick bra och han var väldigt förstående inför det faktum att jag nu är sjukskriven. Han har själv varit utbränd så jag kände att jag kunde vara ärlig mot honom - jag tror nämligen att ärlighet varar längst. Han frågade hur pass dålig jag hade varit och jag sa som det var till honom. Självklart inte allt, men en del berättade jag och jag sa också att jag mådde mycket bättre nu (vilket jag också gör). Han sa att det inte syntes på mig att jag var utbränd och han hade aldrig gissat det om jag inte hade sagt något.
Och det lät som att det är mitt. Jobbet alltså. Men det finns problem i det hela. Det är för långt att pendla så jag måste flytta och då är frågan vart. Sedan är det en liten tjänst - förmodligen bara en dag i veckan, vilket innebär att jag måste ha något mer jobb.
Och samtidigt som oron inför hösten finns - så börjar jag oroa mig för sommaren. Måste jag kanske sommarjobba? Tog kontakt med min gamla arbetsplats idag och kollade om de behövde vikarier. De vill helst ha någon som kan jobba heltid och det förstår jag, men det kan jag inte göra. Jag tror inte att jag orkar det. Sa att jag tror att jag kan orka en deltid men vill samtidigt fundera på det. Ska ringa i morgon. Jag måste vara genomtänkt och färdigfunderad om det här tills i morgon.
Jag vet att det är korkat att gå tillbaka till arbetslivet för tidigt, men samtidigt måste jag ju ha pengar. Pengar är inte allt och de gör en inte lyckligare, men man måste ha en inkomst. Och jag vet inte hur det fungerar om man är arbetslös och sjukskriven. Vad grundas ersättningen på då?
Jag vet inte. Jag är bara rädd. Illamående. Liten. Full med tårar som inte vill komma ut.
Så nu sitter jag här i min soffa och stänger in mig i min tysta bubbla. Svarar inte om någon ringer. Stänger ute alla andra och stänger in mig själv. Kroppen reagerar väldigt konstigt. Jag är skakig - inget nytt, men nu när jag sitter här i soffan så gungar det till ibland. Som att jag sitter på en båt eller något. Inte direkt yr, mer att jag inte är på fastlandet. Känns jättekonstigt.
Jag är rädd...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar