Klarade inte av ensamheten utan tog min tillflykt till älskade föräldrarna. Ventilerade alla tusen tankar med mamma i hallen medan pappa satt vid köksbordet. Vet fortfarande inte hur jag ska göra. Ena stunden känner jag att jag absolut kan klara av att arbeta deltid i sommar. Men i nästa ögonblick känns det helt orimligt.
Jag har i alla fall bestämt mig för att maila till min förra chef på sjukhuset och säga att jag inte kan ge henne något besked i morgon - det är helt otänkbart. Tidigast på fredag kan jag ge henne besked eller allra helst nästa vecka. Kan hon inte vänta så länge - då får jag passa på det här jobbet. Jag får ju panik vid sådant här med snabba beslut. Särskilt nu när jag mår så här.
Så nu gör jag precis det som min kurator har sagt åt mig att göra - be om betänketid. Nu har vi i och för sig pratat om att göra så när jag får en fråga - här är det ju jag som har ställt frågan... Men jag trodde inte att hon ville ha besked så snabbt.
Ja, jag gör så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar